Nyköpingsåns historia

Copyright © All Rights Reserved

Stadsbron i Nyköping

Vid änden av östra storgatan tornar gamla riksbankshuset upp sig vid foten av den gamla stadsbron. Promenaden över detta kulturminne ger en vacker insyn till Nyköpingsåns vackra miljö. Tittar du till höger ser du kraftverket Storhus-fallet.

Som lokal elproducent så spelar vi en roll i en lång historia som börjar så tidigt som på 1600-talet. Nedan kan du läsa om den spännande historian kring kraftverken i Nyköpingsån.

Under århundradenas lopp har ett antal förslag lagts fram om en kanalisering av Nyköpingsån. Redan i början av 1600-talet påbörjades bygget av en sluss vid Harg för att få förbindelse mellan Yngaren och Östersjön. Det var änkedrottningen Kristina d.ä som beordrade dessa arbeten. En första sluss vid Harg blev klar 1626. Även under Gustaf II Adolf fortsattes arbetena som dock inte fullbordades.

 

I början av 1800-talet kom först ett förslag om en farled från Ygnaren till havet med fem fots djup, och 1839 kom ett förslag om en sex fot djup farled från Yngaren via Båven och Långhalsen till Mälaren. Senare omarbetades dessa två förslag till ett, billigare, av major K A Olivecrona, men inte heller detta blev förverkligat.

 

1903 förslog så kanslirådet H Tigerschiöld en ny utredning om Nyköpingsåns kanalisering. Majoren Fr. Enblom utarbetade ett nytt förslag till kanalsystem som skulle förbinda sjöarna Båven, Yngaren, Naten, Forssjö och Långhalsen med Östersjön. Slussarna förslogs bli 2 meter djupa, 6,5 meter breda och 38 kilometer långa. Kostnaderna för detta beräknades till 2,9 miljoner kronor. För att förverkliga detta förslag bildades 1912 Nyköpings Kanalaktiebolag där både enskilda och kommuner tecknade aktier. Detta företag ansökte om anslag från riksdagen för att bygga kanalen, men där blev det stopp. Statens kvarnar mala ju understundom särdeles långsamt och först 1922 kom ett utlåtande från kanalkommissionen: "eftersom kanalen måste anses bli till mycket stort gagn för en vidsträckt bygd av vårt land, synes tanken på dess genomförande icke böra övergivas utan upptas till allvarlig prövning så snart bättre tider inträda".

 

Så långt efter planeringen och utan direkt statsbidrag fanns det naturligtvis ingen chans att förverkliga kanalen då.

Och veterligt har tanken inte heller väckts på nytt - ens när de bättre tiderna till slut infann sig.

 

Sibro kvarn

Sjön Båven tillhör Nyköpingsåns flodområde (nr 65). Dess nederbördsområde har en areal av 771 km2 och dess yta är 68 km2. Avrinningen har angivits till:

 

högsta högvattenmängd 30 m3/s

normal högvattenmängd 14 m3/s

medelvattenmängd 5,3 m3/s

normal lågvattenmängd 1,8 m3/s

lägsta lågvattenmängd 0,3 m3/s

 

Vattenståndet i sjön Båven regleras genom Sibro damm, belägen i Årdala socken i Flens kommun. Dammen är uppförd över Husbyån, som avleder Båvens vatten till Lidsjön. Dammen och dess fästen år belägna på Nyköpings kommun tillhöriga fastighet Sibro 3:1. Dammen består av ett skibord i åns längdriktning samt vid skibordets nedre ända av ett utskov med en bredd av cirka 5 meter. Utskovet var förbundet med en ålkista, som upptog utskovets hela bredd. Skibordets längd är 56 m och dess krönhöjd + 21,41 i det använda höjdsystemet. Utskovet avstänges med 3 luckor, som har tröskelhöjden + 20,50 och en fri bredd av 3,9 m. Den nyttiga delen av vattenmagasinet uppskattas till 60 milj m3.

 

Kvarnen vid Sibro, som raserades år 1933, var av gammalt datum. Den anlades troligen redan på 1500- talet och låg då till vänster om utskovet. Kvarnhuset var av sten i två avdelningar, 20 alnar långt, 17 alnar 18 tum brett och 10 alnar 9 tum högt. Vattnet tillfördes i en ränna 2 3/4 alnar bred till vardera av två vattenhjul, 8 alnar i diameter och drivna med underfall av 18 tums höjd.

 

Kvarnen tillhörde kronan, men genom byte år 1683 och 1685 övergick den till frälse natur med greve Jacob Johan Hastfehr som ägare. Den 27 juni 1695 hölls rannsakan och skattläggning av kvarnen. Den blev då skattlagd för två stenpar, den ena för sammanmäld och det andra för stålsikt. I skatt till Kungi Maj:t och krona skulle levereras 10 tunnor spannmål. Beroende på mäld och vattentillgång kunde kvarnen endast ha sin gång höst och vår. År 1767 blev kvarnen avbränd genom en vådeld och vid nybyggnaden blev troligen ett tredje stenpar insatt för husbehovs förmalning. I ett utslag i mål 28 augusti 1840 uppmärksammade länsstyrelsen detta tredje stenpar. Kvarnägaren greve Bonde av Wibyholm ålades att omgående utriva det tredje stenparet, då skattebeläggningen endast avsåg två stenpar och ”oskattlagd kvarn ej må inrättas i samma hus där tullkvarn finnes”. Den 23 augusti 1858 verkställdes emellertid skattläggning av detta tredje stenpar och då bedömdes, att kvarnen skulle kunna vara i gång 300 dagar om året.

 

Redan vid syneförrättning 1695 framkom att klagomål vid flera tillfällen förekommit över dämningen vid Sibro kvarn. År 1701 angavs mjölnaren Anders Hellman vid häradsrätten för olovlig dämning. Klagomålen över skador på grund av dämning och olaga bygge vid kvarnen fortsatte och föranledde länsstyrelsen, att den 17 januari 1816 sammankalla berörda parter till överläggningar. Den 5 mars 1816 träffades mellan kvarnägaren och berörda strandägare en ”förening”, som stadsfästes av länsstyrelsen.

 

Enligt denna förening bestämdes hur floddammen skulle vara anlagd, "varöver det högre vattnet alltid och fritt får avrinna”. Dessutom bestämdes, att de tre utskovsluckorna med stolpar av 6 alnars bredd genom länsmans försorg skulle uppdragas den 1 maj och ej åter nedsättas förrän den 1 september. Luckorna skulle med kedjor och säkert lås sammanlåsas i öppet läge och nyckeln förvaras av länsman. Om trots detta olaga dämning skulle förekomma ålåg det länsman, att undanröja hindret och som straff skulle luckorna det året inte nedsättas förrän den 1 november. Inloppet till Sibro ström skulle upprensas varje år på strandägarnas bekostnad. Avtalet skulle gälla ovillkorligen i 10 år och ålades kronofogden att våren 1826 låta inhugga säkert märke i berg eller sten för att bestämma floddammens höjd. Avtalet fortsatte att gälla även efter år 1826, men år 1867 påpekades att någon årlig upprensning av inloppet Inte utförts av strandägarna under de senaste 30 åren.

Skador genom översvämningar på grund av dämningen vid Sibro förekom mycket ofta och år 1866 gör flera strandägare gemensam framställning om att kvarnägaren skulle åläggas hålla 1/6 del av vattendragets bredd öppen som kungsådra hela året om. Häradsrätten biföll kärandens talan den 9 augusti 1867, men den 1 april 1869 upphävdes beslutet av Hovrätten. I domskälet angavs att ett öppnande av dammbyggnaden skulle medföra att kvarnen endast kunde hållas i gång kortare tider av året och det skattlagda ålfisket i större eller mindre grad förstöras. Kungl maj:t fann den 27 oktober 1869 inte skäl att göra ändring i Hovrättens dom.

 

På 1880-talet byggdes en såg på högra stranden i början av skibordet. Härvid upptogs ett intag i skibordet. Dammen var byggd av trä och år 1910 eller 1911 gick skibordet sönder. Det ombyggdes nu i betong.

Den gamla kvarnen vid ålfiskeluckorna raserades omkring år 1913 och flyttades till platsen för ovannämnda såg, vilken slopades. I den nya kvarnen fanns 2 kvarnturbiner om vardera 30 hkr, vilka drev 3 par stenar och en vals. Vattenåtgången beräknades till cirka 4,35 m3/s. Intaget var 8,10 m brett och hade 6 luckor. Intagets botten låg ungefär 1,05 m under skibordskrönet. Kvarnen drevs av Backa Hosjö AB.

 

Den 9 juni 1933 raserades Sibro kvarn genom underskärning. Kvarnintaget igenfylldes och en ny elektriskt driven kvarn uppfördes längre upp på den högra stranden. Den avbördning av vattnet, som tidigare skett genom kvarnen upphörde nu. Vattenfall framdrog ledningar för elektrisk kraft till kvarnens drift endast under förutsättning att ägaren förband sig att icke på 20 år uppföra kraftverk för elproduktion i Sibrofallet.

 

Ägaren till Sibrodammen ägde även Sparreholms såg vid Båvens övre ände. Sågverket hade intresse av att hålla högt vattenstånd i sjön för sitt timmermagasin. Dammen vid Sibro stängdes därför tidvis helt igen och vattenverken nedanför dammen blev utan vatten.

 

Den 24 oktober 1933 stiftades föreningen Vattenkraftintressenterna i Nyköpingsån. Medlemmar var Nyköpings stad, AB Fors ullspinneri, Hargs fabrikers AB, AB Hargs kraftverk och AB Perioden, samtliga kraftverksägare i Nyköpingsån.

 

Den 21 juli 1936 förvärvade intressenterna, av Backa Hosjö AB, dammen vid Sibro och ålfisket med tillhörande fastigheter. Samma år inregistrerade staden och dess medintressenter Nyköpingsåns kraftintressenters AB och i juni 1937 överläts Sibrodammen och ålfisket till bolaget mot en köpeskilling av 25 000 kronor. Bolaget utförde nu reglering av Båvens vattenmagasin för sina kraftverksintressen, men 1938 uppstod starkt läckage i skibords-dammen. Skibordet förstärktes, men den 10 oktober 1938 välte det så att det ”låg och flöt”. Vidare hade stora utskärningar skett i dammgrunden.

 

Under vintern 1938—39 lät nu bolaget verkställa ombyggnad av hela skibordet. I samband härmed anordnades en fångdamm strax ovanför skibordet. För avbördning ordnades en 3,95 m bred ränna och senare ett 3,60 m brett utskov. Anordningarna visade sig vara otillräckliga för att möta en i januari—februari 1939 inträffande högvattenföring. Vattnet steg hastigt till + 21,96 m och skador i olika avseenden uppstod på Edeby gårds marker.

 

Professor Harig von Eckerman, såsom ägare av Edeby säteri, inlämnade stämning den 16 januari 1939 å Nyköpingsåns kraftintressenters AB med yrkande bl a att dammen skulle återställas i lagligt skick, att regler för vattenhushållning skulle fastställas och ersättning utgå för uppkomna skador, som orsakats av den olagliga dämningen. Deldom meddelades av Vattendomstolen den 30 juni 1941. Det nybyggda skibordets kronhöjd +21,41 m godtogs som lagligt, men skibordet skulle förlängas med 6,6 m till 55,8 m längd. Utskovsluckorna för ålfisket fick ändras så att tröskelhöjden sänktes med 10 cm till +20,50, Vidare fastställdes att luckorna skall dragas årligen den 1 april och hållas öppna till den 31 augusti samt att kvarnägaren under den övriga delen av året må efter eget gottfinnande hålla luckorna öppna eller stängda. Dammägaren ålades även att anordna ålyngelledare och framsläppa för denna erforderligt vatten. I slutdom den 13 maj 1944 dömde sedan Vattendomstolen bolaget att till von Eckerman utgiva gottgörelse med sammanlagt 12 073,52 kronor jämte ränta för skador genom översvämning och rättegångskostnader.

 

Den 12 jan 1944 beslöt ordinarie bolagsstämman att Nyköpingsortens kraftintressenters AB skulle träda i likvidation, då hela aktiekapitalet var förbrukat. Bolaget meddelade von Eckerman att tillgångar saknades för gäldande av ersättningar enligt domslut. Von Eckerman stämde nu Nyköpings stad och dess medintressenter och i dom den 15 juni 1945 förpliktigade Vattendomstolen staden och dess medparter att gemensamt genast till von Eckerman utgiva de i dom den 13 maj 1944 bestämda skadestånds- och rättegångskostnadsbeloppen samt 500 kronor för hans kostnader i detta mål.

 

Efter överklagande fäller Vattenöverdomstolen utslag i ärendet den 19 februari 1946 och finner inte anledning ändra på Vattendomstolens dom samt tillerkänner von Eckerman ytterligare 200 kronor i rättegångskostnader.

 

Staden och dess medparter fullföljer sedan målet i Högsta Domstolen, som den 5 april 1946 fastställer Vattenöverdomstolens beslut och ålägger staden och dess medparter att betala von Eckerman ytterligare 50 kronor för kostnader i målet.

Vid exekutiv auktion inropade stadens ombud Sibrodammen för 5 000 kronor och ålfisket för 3 300 kronor. Dessutom fick köparen betala oprioriterade räkningar på 100 000 kronor varav 75 000 kronor i inteckningar.

 

I september 1945 bildas nu ett nytt bolag. Sibro Kvarnfall AB. 200 aktier å 50 kronor tecknas av Nyköpings stad och fabrikerna i Harg, Perioden och Fors. Bolaget övertog tillgångar och skulder samt rättigheter och skyldigheter som hör samman med Sibrodammen och ålfisket.

 

Senare under åren har Nyköpings kommun förvärvat samtliga kraftverk och därvid även samtliga aktierna i Sibro Kvarnfall AB. Bolaget trädde i likvidation och upphörde den 28 augusti 1970. Rättigheterna och skyldigheterna överfördes på Nyköpings kommun och dess elverk ansvarar för dammens skötsel och drift enligt bestämmelserna i Vattendomstolens utslag av den 30 juni 1941.

 

Nyköpingsån historia