Storhusfallet

Copyright © All Rights Reserved

Kraftverket Storhusfallet

I laxtrappan ovan kan fisk ta sig upp och ner förbi kraftstationen

 

Storhusfallet är ett vattenfall i Nyköpingsån.

 

Fallet är mer än fyra meter högt och har utnyttjats som kraftkälla sedan medeltiden till kvarnar, stångjärnshammare och valsverk.

 

Kvarndriften vid Storhuskvarn började på 1400-talet och pågick till 1971 då byggnaden restaureras till ett företagshus med restaurang.

 

1898 anlades ett elverk, som efter en ombyggnad i början av 1930-talet fortfarande är i drift.

 

Vattenfallen har utnyttjats som kraftkälla sedan medeltiden. Genom att vattnet föll ned på ett hjul med skovlar fick man det att snurra. Den roterande axeln från vattenhjulet gav på 1500-talet möjlighet till vertikal rörelse. Olika typer av hamrar fungerade på så vis. Fallhöj-den och mängden vatten påverkade hur mycket kraft man kunde få ut. På 1800-talet utveck-lades vattenhjulets princip. Genom stålturbinen som snurrade effektivare samtidigt som den höll längre. Via generatorer fick man den, vid slutet av 1800-talet, att alstra elektrisk ström.

 

Fallen vid Storhuskvarn är höga, över fyra meter. Därför har kraften utnyttjats mycket. Kvarndriften började på 1400-talet eller tidigare. Storhuskvarn hade flera vattenhjul efter varandra. På 1500-talet fanns hamrar för järn och mynt. Från 1600-talet drev vattenhjulen mässingsbruket och på 1700- och 1800-talen fanns såg och pappersbruk. På mitten av 1800-talet byggdes en ränna där vattnet leddes ca 500 meter ända ned till varvet som låg mitt emot Nyköpingshus. Det var från Storhusfallet som elektriciteten först kom till staden. 1898 anlades ett elverk bredvid Storhuskvarnen. Elverket används fortfarande, även om de två turbinerna byttes ut på 1930-talet.

Där det fanns gott om kraft har tidigt olika sorters tillverkning placerats. Till metallbearbet-ning behövdes vattnets kraft. Både stångjärnshammare och valsverk drevs med hjälp av vat-tenhjul. Bearbetningen av metall har alltid varit viktig. Av metall kunde man göra redskap, verktyg och vapen. Stångjärn och andra metallprodukter drog in stora pengar till Sverige. Ett mynthus fanns här under hertig Karls tid, på slutet av 1500-talet. Även en stångjärnsham-mare fanns vid Storhusfallet då.

 

På 1600-talet grundades ett mässingsbruk i Nyköping. I brukets privilegier stadgades att den medeltida Storhuskvarnen skulle fortsätta drivas. Den hade då elva par stenar. Mässingsbrukets verksamhet var inte bara metallbearbetning. På 1700-talet grundades ett pappersbruk inom bruksområdet. Där fanns Sveriges första ”holländare”, en ny teknik där valsar med roterande knivar finfördelade linnelumpen.

 

På 1800-talet hade bruket en knappnålsfabrik ungefär där elverket ligger idag. Arbetskraften där bestod till stor del av barn. Många människor fick det bättre på 1900-talet och dessutom blev människorna bara fler och fler. Produkter till hemmet som tidigare gjorts av hantver-kare började tillverkas i mindre industrier. Det blev en mekanisering och en effektivisering. Tillverkningen av möbler är ett bra exempel på detta. Vid Storhusfallets östra sida, där Sågarbackens idylliska park ligger idag, fanns från slutet av 1800-talet en möbelfabrik. Den är känd under namnet ”Ekmöbelfabriken” och tillverkningen pågick in på 1950-talet.

 

Den tillverkning som fanns kvar längst vid Storhusfallet är den som var först. Vattenhjulen vid Storhuskvarn ersattes med turbiner från och med 1905. Mjöl maldes fram till 1971. Byggnaden med sina medeltida anor är idag ett företagshus.

 

 

Tekniska data

Byggt år 1932

Ombyggt/tillbyggt 1943

Turbintyp: Francis

Antal aggregat 2

Fallhöjd 5,5 m

Effekt 735 kW

Normal årsproduktion 3,465 GWh/år

Storhusfallet ligger centralt i Nyköping och har sina historiska rötter så långt bak som till 1400-talet. Promenerar du genom Nyköping finns flera trevliga restauranger i området, bl a Qvarnen som tillåter sina matgäster åtnjuta en stycke historia. Restaurangen Bernhards Kök å Deli upp-ströms kraftstationen erbjuder kulinarisk intressant historia.