Fors

Copyright © All Rights Reserved

Kraftverket i Fors

Vid kraftverket finns idag ett mysigt parkområde på ett par mindre öar uppströms kraftstationen. Från denna lilla idyll reser sig kraftverket Fors och det kan vara en spännande åskådarplats om man har tur och är på plats när maskinerna arbetar.

Från medeltiden till och med slutet av 1800-talet maldes mjöl vid Fors. Kvarnbyggnaden är från 1700-talets mitt. Den ersatte en tidigare som spolats bort i vårfloden. Till skydd för den nya kvarnen höggs en staty av helgonet St Anna, man hoppades att hon skulle ge god kvarnlycka.

 

St Annas kvarn var inte den enda här. På 1700-talet fanns flera kvarnar och dessutom en såg. Delar av dessa byggnader finns inbyggda i både Sjösa såg och Sjösakvarnen på åns östra sida här intill. Till bearbetning av ull användes vattenkraften under olika tider på olika sätt. En vadmalsstamp fanns här på 1500-talet. Vadmal framställs genom att det vävda ylletyget stampas och blir då tätt.

 

På 1800-talet låg vid Fors flera klädesfabriker. Till en början var mycket av produktionen rent hantverk. I slutet av seklet var textilindustrin fullt utvecklad med mekaniska spinnmaskiner och vävstolar. Fors Yllespinnerier grundades 1873. Det blev en storindustri i Nyköping med uppåt 400 anställda. Produktionen utgjordes bland annat av filtar. Ett eget elverk drev maskinparken. För många industrier var också vattnet nödvändigt i själva produktionen. Färgning var en sådan verksamhet. I Nyköping sade man att man kunde se på åns vatten vilken färg Forsfabriken gav filtarna just den dagen.

På grund av låga arbetslöner i utlandet blev importerade textilier allt billigare, särskilt efter andra världskriget. Yllefabriken vid Fors lades därför ned på 1960-talet.

 

Att låta vattenfall driva kvarnhjul är en teknik som troligen kom till Sverige i samband med de första klosterbyggena. Under olika tider har vattnets kraft drivit hjul till olika andra verksamheter. Bland annat krutbruk och stångjärnshammare på 1500-talet, samt sågar ända in på 1900-talet. Men det var för att mala mjöl som det började. Vattnets energi blev senare en förutsättning för de första industrierna i Sverige. Fabrikerna anlades där man kunde utnyttja vattenkraft. Ofta var det fråga om textiltillverkning. Säkert fanns en kvarn här vid Fors på 1400-talet. År 1458 skänkte Erik Axelsson Tott kvarneströmmen till Nicolaikyrkans S:ta Anna-altare. Därför fick kvarnen sitt namn; St Annekvarn.

 

I slutet av 1800-talet ökade Sveriges befolkning rekordartat. På landsbygden, där de flesta bodde, blev jordbruket allt effektivare. Färre människor kunde försörja sig där. Många sökte sig över Atlanten, andra begav sig till närmaste stad. Där behövde industrierna arbetskraft.

 

Eftersom lönerna var låga var både man och hustru tvungna att förvärvsarbeta. Textilindu-strin är den bransch där kvinnorna först kom in i produktionen. På Fors fabriker fanns redan vid sekelskiftet många kvinnor bland arbetarna. De skötte bland annat spinnmaskiner och avsynade det färdiga tyget. Många av de anställda menade att det hårda arbetet delvis kompenserades av ett gott kamratskap. Många av de anställda bodde intill fabriken, i Brännmästaregården, omkring 15 gamla trähus vid Repslagaregatan.

 

Vid 1800-talets slut drevs Fors spinn- och vävmaskiner av vattenkraften. Turbinerna som drev maskinerna började på 1890-talet också producera elektrisk ström. Fabriker hade ofta en egen lokal elförsörjning. Vid Fors fanns ett lokalt elverk redan 1893. Möjligheten att driva olika typer av tillverkning beror på tillgången av energi. Så var det för femhundra år sedan – så är det även idag. Fallhöjden är vid Fors idag ca 2,5 meter och ger fortfarande möjlighet att producera elström. Kraftstationen är från 1942. Den har tre turbiner och strömmen går idag direkt ut på det allmänna nätet.

 

Tekniska data

Byggt år 1942

Ombyggt/tillbyggt 1953

Turbintyp Francis

Antal aggregat 3

Fallhöjd 2,5 m

Effekt 460 kW

Normal årsproduktion 1,83 GWh/år

 

Även vid den tid då de flesta större hushåll var självförsörjande på matvaror var det ibland nödvändigt att gå ihop om vissa uppgifter. Att mala säd till mjöl kunde man göra i en handkvarn men det blev mycket effektivare om man kunde utnyttja en kvarn med stora kvarnstenar. Redan under medeltiden maldes säd åt olika uppdragsgivare mot betalning.

Kraftverket Fors